måndag 18 april 2016

Svenska Arbetsläger

Låt oss tala lite om arbetsläger. Något vi skall ha klart för oss från början är att under andra världskriget och perioden före/efter hade väldigt många länder arbetsläger, framförallt de som var inblandade i kriget. Det faktum att de läger vi hör om nästan alltid är tyska eller sovjetiska är en medveten historieskrivning där de andra länderna ses som mer "civiliserade" när det i själva verket var något alla sysslade med. Vi skall dock skilja på arbetsläger och de förintelseläger som existerade i nazityskland, även om många arbetsläger internerade folk på rasistiska grunder så var det så gott som bara i Tyskland som målet var utrotning.

I detta inlägg skall vi prata om svenska arbetsläger. Det finns mycket som inte är känt om de svenska arbetslägren, ingen vet säkert på vems order de skapats eller exakt hur många som satt i dem, eller ens hur många det faktiskt fanns. De vi med säkerhet vet fanns är:
1:a Arbetskompaniet, Storsien
60. Arbetskompaniet, Lövnäsvallen
60. (10) Arbetskompaniet, Öxnered
17. Arbetsplutonen, Vindeln
18. Arbetsplutonen, Kovaksberg

(Fartyget Bercut brukar också räknas in här)

Det som är tydligt med svenska arbetsläger är att det främst var militärer som skickades dit, militärer som bedömdes opålitliga utifall en sovjetisk invasion skulle ske, det vill säga kommunister. Det var dock inte endast militärer som skickades dit, även kommunister som inte var militärer skickades till lägren, också en del "för radikala" socialdemokrater och rent av en del människor vars enda brott tycks ha varit att de inte var helt säkra på att "Finlands sak är vår". Notera att inga nazister skickades till dessa läger och tänk själva över vilka politiska beslut som kan ha legat bakom detta.

Hur var då stämningen i själva lägren? Hur behandlas dessa politiska faror för samhället? Under omständigheterna helt ok mat med små rationer, värdelösa bostäder där de som bodde frös under nätterna, meningslöst arbete dagarna i ändå (såsom att gräva och fylla igen gropar), detta var några av förhållandena som beskrivs. Vissa hade tur och fick bo i bagarstugorna, där kunde bakugnen hålla dem något varma, men de som hade mindre tur fick bo i tält, vebodar och uthus, något som blev väldigt kallt under de norrländska vintrarna.

Hur behandlades då familjerna till dessa "landsförrädare"? Detta har kanske inte direkt med arbetslägren att göra men jag kan tycka att det är en intressant sak att se på. I byar där kommunisterna hade stort stöd patrullerade soldater under nätterna och då var det bäst att hålla sig inomhus. Ibland hörde skott på natten och dagen efter var ännu en granne försvunnen. Barnen blev kallade "ryssbarn" eller "kommunistbarn" och blev mobbade och utfrusna i skolan, både av klasskamrater och lärarna. Familjerna till dessa kommunister fick ingen information om var deras familjemedlemmar var, förutom rykten om öar eller läger till alla kommunister skulle skickas, och de levde i konstant skräck under väldet hos de soldater som "vaktade" byarna. Förvisso var detta i krigstider och då är stämningen annorlunda, men detta är ändå oförlåtligt.

Det finns många historier att berätta om dessa läger, kvinnorna som fick nys om ett av dem och gick dit och krävde att få veta vad som hänt med deras män, breven som skickades till regeringen i hopp om att de inte kände till lägren och kunde göra något åt dem, de som rymde från lägren för att åka på begravningen efter bombningen av Norrskensflamman osv. Ingen av dessa kommer jag att gå djupare in på idag. Idag ville jag bara skriva lite om det faktumet att lägren fanns och att det är något i vår egen historia som vi alla bör känna till. Dessa läger uppstod i en tid då hetsen mot kommunismen var som störst i Sverige. Många organisationer förbjöd kommunister från att vara medlemmar (fackföreningar, idrottsförbund och många helt olika organisationer), stora delar av högern krävde att kommunistiska åsikter och rörelser helt skulle förbjudas och de hade ett starkt stöd för det i riskdagen, razzior, transportförbud och andra ingrepp på friheten var inte ovanliga för kommunister på denna tiden. I denna tid upprättade också Sverige arbetsläger dit vi skickade dessa människor, dit vi skickade dem för att de hade "fel" åsikter. Exakt vem som upprättat dessa läger vet vi ännu inte, men vi vet att regeringen kände till dem och inte gjorde något åt dem. Vi vet att detta är något som alla ansåg rätt och rimligt, och vi vet idag att det inte var det.

1 kommentar:

  1. jag hade ingen aning om att det har funnits svenska arbetsläger :O

    SvaraRadera